12 Juni 2008, Hultsfredsupplevelsen
Då var man tillbaka från Hultan som det kallas i folkmun.
Upplevelsen var...sannerligen euforisk. Mycket likt andra så anlände jag, med diverse kamrater, enbart för att se Rage Against The Machine.
Jag var beväpnad med ett homoparaply, gaffeltejp, lite alkohol och mina egna kläder. Nackdelen med denna prövning av munterhet var dock att jag var tvungen att sitta i ett möta ca 9 timmar efter att RATM slutat spela, tillståndet jag var i då kan knappast beskrivas som stabitl. Dock så spelar mitt dåvarande fysiska ingen roll, eftersom jag skulle se rage!
Det hela började med tågresan, inte mycket att säga om den, förutom att vi ej fick sittplatser. Sedan, kön. Aldrig har duggregn piskat så, dock hade jag mitt trogna röda paraply från Uppsala med mig. Efter det, sökte jag och min vapendragare C till Camp Jerusalem, för att hälsa på diverse Rage pilgrimer. Sedan, började väntan. Vänta, vänta och åter vänta. Visserligen kunde jag sett Babyshambles, dock så struntade jag i det. Dock så såg jag Serj Tankian, på väldigt nära håll. Dock så var jag ej så insatt i just bandet. Det intressanta var dock att jag fick känna på lite sexuella trakasserier som kvinnofolk brukar klaga om. Jag blev nämnligen häftigt antastad av en tämnligen berusad kille i publiken. Först hängde han på mig, inte så farligt, men när han sedan smekte mig, väldigt sensuellt, längs med sidan av torson blev det smått obehagligt (Med tanke på att han hade bar överkropp).
Ska nog skippa direkt till RATM då, det viktiga.
Jag började med att placera mig väldigt långt fram, men fans av just detta band förenade sig som en enorm amöba och jag drogs längre och längre ut på grund av den här syndafloden av kött. Jag tappade greppet om mina vänner, förutom A som jag lyckades hålla kvar i min hand. Sedan, klev de ut på scenen. Aldrig har jag sett dödliga varelser bli prisade så högt. Sedan körde de även igång, här blev det suddigt. Floden av kött gungade, slet, vacklade, skrek och stampade. Jag och den sköra A var nära på att bli krossade, så vi retererade till en plats längre bort. Mina gaffeltejpade skor höll med nöd och näppe. Trots att vi var länger från scenen stekte kärleken för RATM i luften. Mitt i denna eufori orgie så tog jag A på mina axlar, trots att jag ej besatt den fysiska förmågan (än...) att hålla henne där ett bra tag. Dock så var min adrenalinhalt så pass hög att jag lyckades upprepande gånger att hålla henne uppe i flera omgångar av ca 10 min. Allt detta för att det lilla som finns kvar av min goda natur ville hjälpa en kort person.
Efteråt, så skingrade sig massan, floden blev till en pöl, och dammet vägrade lägga sig. Det var ljuvligt.
Ska fatta mig kort, efter det, samlades mina vänner på rendezvous platsen, Camp Jerusalem. Sedan, lämnade jag och C platsen, för att likt rallare vandra längs med järnvägen tillbaka till STADEN Hultsfred, där vi somnade i en mysig trappuppgång.
Sedan var jag hemma.
Första festivalen var relativt lyckad.
Upplevelsen var...sannerligen euforisk. Mycket likt andra så anlände jag, med diverse kamrater, enbart för att se Rage Against The Machine.
Jag var beväpnad med ett homoparaply, gaffeltejp, lite alkohol och mina egna kläder. Nackdelen med denna prövning av munterhet var dock att jag var tvungen att sitta i ett möta ca 9 timmar efter att RATM slutat spela, tillståndet jag var i då kan knappast beskrivas som stabitl. Dock så spelar mitt dåvarande fysiska ingen roll, eftersom jag skulle se rage!
Det hela började med tågresan, inte mycket att säga om den, förutom att vi ej fick sittplatser. Sedan, kön. Aldrig har duggregn piskat så, dock hade jag mitt trogna röda paraply från Uppsala med mig. Efter det, sökte jag och min vapendragare C till Camp Jerusalem, för att hälsa på diverse Rage pilgrimer. Sedan, började väntan. Vänta, vänta och åter vänta. Visserligen kunde jag sett Babyshambles, dock så struntade jag i det. Dock så såg jag Serj Tankian, på väldigt nära håll. Dock så var jag ej så insatt i just bandet. Det intressanta var dock att jag fick känna på lite sexuella trakasserier som kvinnofolk brukar klaga om. Jag blev nämnligen häftigt antastad av en tämnligen berusad kille i publiken. Först hängde han på mig, inte så farligt, men när han sedan smekte mig, väldigt sensuellt, längs med sidan av torson blev det smått obehagligt (Med tanke på att han hade bar överkropp).
Ska nog skippa direkt till RATM då, det viktiga.
Jag började med att placera mig väldigt långt fram, men fans av just detta band förenade sig som en enorm amöba och jag drogs längre och längre ut på grund av den här syndafloden av kött. Jag tappade greppet om mina vänner, förutom A som jag lyckades hålla kvar i min hand. Sedan, klev de ut på scenen. Aldrig har jag sett dödliga varelser bli prisade så högt. Sedan körde de även igång, här blev det suddigt. Floden av kött gungade, slet, vacklade, skrek och stampade. Jag och den sköra A var nära på att bli krossade, så vi retererade till en plats längre bort. Mina gaffeltejpade skor höll med nöd och näppe. Trots att vi var länger från scenen stekte kärleken för RATM i luften. Mitt i denna eufori orgie så tog jag A på mina axlar, trots att jag ej besatt den fysiska förmågan (än...) att hålla henne där ett bra tag. Dock så var min adrenalinhalt så pass hög att jag lyckades upprepande gånger att hålla henne uppe i flera omgångar av ca 10 min. Allt detta för att det lilla som finns kvar av min goda natur ville hjälpa en kort person.
Efteråt, så skingrade sig massan, floden blev till en pöl, och dammet vägrade lägga sig. Det var ljuvligt.
Ska fatta mig kort, efter det, samlades mina vänner på rendezvous platsen, Camp Jerusalem. Sedan, lämnade jag och C platsen, för att likt rallare vandra längs med järnvägen tillbaka till STADEN Hultsfred, där vi somnade i en mysig trappuppgång.
Sedan var jag hemma.
Första festivalen var relativt lyckad.
Kommentarer
Trackback
