HEADLINE
Nej, nej, NEJ!
Jag har haft drömmen igen.
Den jag har haft flera gånger om året. Efter den så blir jag även alltid drabbad av en typ av känsla som sitter kvar i allt från en dag till en månad. Dock varierar känslan, kan vara lycka, kan vara apati.
Drömmen var densamma, hänger upp och ned i taket, flickan med bakåtvridet huvud...det vanliga.
Förutom, att den här gången var det en sak till.
Det var jag, jag såg migsjälv. Jag var iförd en slags mörk kostym som verkade smälta in i både bakgrunden och marken. Jag går mot en kant, jag vänder mig om, ser ut som om jag blir längre. Sedan ser jag ansiktet, blekare än vanligt, och "jag" ler, på ett sätt som får "mig" att se ondskefullt glad ut. Under detta leende så börjar jag skrapa med ena handen på käcken, tills den ramlar av. Sedan sträcker jag på armarna, bara lite lätt åt sidorna. Och efter det...så fallar jag bakåt, in i ett till synes ändlöst mörker.
Läskigt värre.
Återigen dock; känslan. Den här gången har jag svårt att beskriva den, men den är definitivt negativ.
Det känns som om jag har förlorat mot en motståndare jag kunde slagit lätt, som om jag blivit sviken av en vän, som om jag förlorat en enda chans i livet. Helt enkelt känns det som besvikelse, både på migsjälv och på någon oidentifierbar annan.
Detta är även kombinerat av en känsla av att "ge upp" på något sätt. Att bara stänga av och glida ignenom resten av livet på enbart en millisekund.
Kan säga till de jag känner i föväg;
Förlåt om jag inte kommer vara migsjälv några dagar framöver. Kan vara så här dagar, veckor eller till och med månader. Dock är det läskiga med hela känslan och drömmen; jag bryr mig inte, jag orkar inte.
Jag har haft drömmen igen.
Den jag har haft flera gånger om året. Efter den så blir jag även alltid drabbad av en typ av känsla som sitter kvar i allt från en dag till en månad. Dock varierar känslan, kan vara lycka, kan vara apati.
Drömmen var densamma, hänger upp och ned i taket, flickan med bakåtvridet huvud...det vanliga.
Förutom, att den här gången var det en sak till.
Det var jag, jag såg migsjälv. Jag var iförd en slags mörk kostym som verkade smälta in i både bakgrunden och marken. Jag går mot en kant, jag vänder mig om, ser ut som om jag blir längre. Sedan ser jag ansiktet, blekare än vanligt, och "jag" ler, på ett sätt som får "mig" att se ondskefullt glad ut. Under detta leende så börjar jag skrapa med ena handen på käcken, tills den ramlar av. Sedan sträcker jag på armarna, bara lite lätt åt sidorna. Och efter det...så fallar jag bakåt, in i ett till synes ändlöst mörker.
Läskigt värre.
Återigen dock; känslan. Den här gången har jag svårt att beskriva den, men den är definitivt negativ.
Det känns som om jag har förlorat mot en motståndare jag kunde slagit lätt, som om jag blivit sviken av en vän, som om jag förlorat en enda chans i livet. Helt enkelt känns det som besvikelse, både på migsjälv och på någon oidentifierbar annan.
Detta är även kombinerat av en känsla av att "ge upp" på något sätt. Att bara stänga av och glida ignenom resten av livet på enbart en millisekund.
Kan säga till de jag känner i föväg;
Förlåt om jag inte kommer vara migsjälv några dagar framöver. Kan vara så här dagar, veckor eller till och med månader. Dock är det läskiga med hela känslan och drömmen; jag bryr mig inte, jag orkar inte.
Kommentarer
Postat av: mingla
Blir det nån utlandsresa i sommar då :) ?
Postat av: S
jag tror att du har spelat alldeles för mycket rollspel på sistone...
Postat av: Matlab
Vet jag inte. Funderar dock på att eventuellt sluta, oavsett hur 'bra' jag verkar vara på det.
Var bara ännu ett bevis på att jag är dålig när jag försöker, och bra när jag inte gör det.
Postat av: bisounours
Fy vad obehaglig. Du borde försöka måla drömmen. Jag hade också en återkommande dröm i natt, fast den är inte alls läskig, denna gången var den nästan bra.
