Manlig Mental Menstruation
Att vakna upp innan solen brukade jag klassa som bedrövligt för några år sedan, antar att alla rötter inte är uppdragna än...
Men ni undrar säkert över inläggstiteln, låt mig då få konstruera ett litet stycke som får mina livshändelser att verka mer fascinerande.
Hela dagen var helt enkelt udda i sig. Det börjar med ett utvecklingsamtal, där jag får, enligt mig, relativt apatiska resultat av. I detta stadie var jag, energisk.
Sedan började lektionerna, fortfarande energisk som en asiatisk MIT student.
Sedan kom lunchen. Där blev jag glad, dock tröttare.
Denna lycka höll sig i i ca 20-30 minuter. Sedan började rastlösheten. Den höll i sig ungefär lika länge.
Sen, grädden på moset, blev jag fullkomligt blaserad, inget spelade nån större roll. När jag egentligen borde ha lyssnat på diverse rollspel från A Streetcar Named Desire, satt jag och funderade på vad jag har att sträva mot, vad min talanger är (Eller bristen på dem), att solen börjar gå ned (Ja, bokstavligen) och hur mycket jag skulle dödat för att få åka tillbaka till mitt eget lilla näste, och gissa vad? Plugga, plugga biologi, matte och historia. Det absurda med detta är ju självklart att det inte är någon direkt dead-line på någon av dessa ämnerna just nu.
Nåväl, nu är jag mer, lugn och sansad, lika bra att sätta mig ner och försöka forcera in två-tre böcker i mitt kranie.
For all my homies
Note: Fortfarande bara en person jag känner som ställt frågan: ''Har du någon 'blogg'?''. Hehe, mystiken tillfreställer mig
Men ni undrar säkert över inläggstiteln, låt mig då få konstruera ett litet stycke som får mina livshändelser att verka mer fascinerande.
Hela dagen var helt enkelt udda i sig. Det börjar med ett utvecklingsamtal, där jag får, enligt mig, relativt apatiska resultat av. I detta stadie var jag, energisk.
Sedan började lektionerna, fortfarande energisk som en asiatisk MIT student.
Sedan kom lunchen. Där blev jag glad, dock tröttare.
Denna lycka höll sig i i ca 20-30 minuter. Sedan började rastlösheten. Den höll i sig ungefär lika länge.
Sen, grädden på moset, blev jag fullkomligt blaserad, inget spelade nån större roll. När jag egentligen borde ha lyssnat på diverse rollspel från A Streetcar Named Desire, satt jag och funderade på vad jag har att sträva mot, vad min talanger är (Eller bristen på dem), att solen börjar gå ned (Ja, bokstavligen) och hur mycket jag skulle dödat för att få åka tillbaka till mitt eget lilla näste, och gissa vad? Plugga, plugga biologi, matte och historia. Det absurda med detta är ju självklart att det inte är någon direkt dead-line på någon av dessa ämnerna just nu.
Nåväl, nu är jag mer, lugn och sansad, lika bra att sätta mig ner och försöka forcera in två-tre böcker i mitt kranie.
For all my homies
Note: Fortfarande bara en person jag känner som ställt frågan: ''Har du någon 'blogg'?''. Hehe, mystiken tillfreställer mig
Kommentarer
Trackback
