Cirkeln slöts för länge sedan, kan den då inte gå sönder igen?

Jaha...återigen skall jag klaga på tiden.
Jag hatar tid för att den inte ger mig tillräckligt mycket.
Men jag antar att jag bara kan klandra migsjälv.

Känns som jag börjar skrumpna ihop, inombords då.
Allt känns så liniärt. Beror nog på att de fåtal perioder jag har motivation att göra något jag verkligen vill, så slukas jag av obligationer...ja...vad kan en simpel människa göra?

Sen känner sig ju just den här humanen sig lite ensam. Vill dock ändå vara ifred. Ergo har 'vi' ett litet paradox på halsen igen.

O tänk att få vara galen.
Galen och en skicklig konstnär.
Återigen fylls denna individ av avundsjuka, min favoritsynd.
Det finns så mycket i skallen som vill ut, och manifestera sig i målningar, texter, ljud, skulpturer.
Tyvärr så ger avundsjukan mig tillräckligt med motivation.
Så jag är fast

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0