AceOfCoins

Jag börjar mer och mer tvivla beslutet att skaffa den här elektroniska dagboken.
Tydligen är jag inte särskilt bra på att bokföra mitt liv.

Men för att summera tillvaron just nu;
Inget händer
Tiden sipprar ur de hål jag själv gjort i mina händer
Hur kan jag laga dem? Jag vet inte
Någon vet, men vem?




Nej, det är inte en dikt. 'Djup' blir jag aldrig, jag har inte rätt till det.


Har drabbats lite av en ålderskris, alla de smått efterblivna drömmar som passerar i neuronkanalerna i mitt huvud verkar komma längre och längre bort.

Men, ett litet dagsinlägg då, för att bryta lite normer bara:
Idag...oj oj, här börjar vi originelt?
Idag, ja, vad kan man säga? Mina planer om att tvinga ur den kreativa sörja som har funnits i mitt huvud alltför länge nu var komplett krossade av det jag anser vara mitt livs bästa beslut: IB. Läxor, läxor och åter läxor.
Läste igenom det 19:e kapitlet och gjorde lite summeringar. Läste även Waiting for Godot och Madame Bovary.
Ugh, lite trött börjar jag bli på det akademiska, lite praktiskt som omväxling hade inte varit fel.
Oh, jag glömde nästan; gymmat med Carl...i ca en månad nu. Visuelt ser jag likadan ut som förut, förutom att mina muskler har lite mer definition och jag är 'hårdare'. Men...jag siktar på +5 kg muskler...sen ner 5 kg fett igen.
Ah, en liten notis till min rödhåriga pudding med räls till vän; vi-måste-ha-en-'målningsdag'!

För övrigt, om det nu är någon som läser detta; skall jag göra min..."blogg", offentlig? Inte för att någon läser den dock.

http://stream.luxmedia501.com/?file=realimpact/hsus/2006-seal-hunt/overview_2006.wmv&type=wmv

Jag undrar seriöst vad i helvete det är för fel på människor.
Om vi är en så pass överlägsen varalse bör vi i alla fall föregå med gott exempel. Att döda för matens skull är begripligt, men att döda (BÄBIS!) sälar för nöjes skull...ja, vad ska man kalla det?

En annan punkt är även Engla Mordet (Låter ganska makabert om man tänker på namnet...). Får mig att ifrågasätta hur pass passande människan är som jordens överhuvud.


Men personligen så är jag väldigt medveten om att människan är en extremt "ond" varelse. Nu vet jag i alla fall en sak; varför människor är den mest självmordsbenädga varalse på jorden. För hur står vi ut med oss själva?

Nu har jag önskat mig mer tid, och det har jag fått, på ett sätt, på ett annat, inte.

Det känns som om tiden börjar sakta ner. Det mest uppenbara tecknet är vädret skulle jag tro. Vår i två dagar, sedan vinter, tidsloop? Vem vet.
Men för mig är det mest allt omkring mig, det känns som om jag har mer tid över, som om allt går långsamare. Ljuden uppfattas på ett senfärdigt sätt, alla de bekanta toner, melodier och sånger jag hör tycks ha sänkts en anning i tempo.
Ja, nu har jag vad jag önskade. Nu då?
Får väl helt enkelt börja göra de saker jag vill göra. Men, det jag har skrivit är inte helst sant, en sak återstår: utbildningen. Det är det sista 'hindret' innan jag har all tid jag vill ha.

Har märkt att mina 'inlägg' är ofta ganska korta gämnfört med andra 'bloggare' (Ugh...blogg)
Bör jag skriva mera?






Kanske inte, med tanke på hur få människor som läser den här dagboken.

Har funderat...en block, ett block skulle vara bra att ha med sig. Jag glömmer lätt de små tankar jag har under dagen. Ergo; den här dagboken glänser inte lika mycket som den skulle kunna göra, om alls egentligen.

Jag vill få det ur mig.
Den kreativa lusten som kryper under min hud och förtär mig invändigt.
Men...tiden håller mig som alltid på plats.
Hur kan jag slå den? Hur kan jag vinna över tiden på min sida?
Kan jag det?
Strategin; planering, motivation, avundsjuka, arbete.
De...är min ammunition.
Hoppas bara nu jag lyckas plugga bort läxorna.
Så jag kan syssla med att rita, skriva, måla och spela.

Tack till S också för att S gav mig inspiration till vad jag behöver göra: sänka mina krav.

''Soshite...toki wo tomare"

För några månader sen så förstod jag inte värdet av en digital dagbok

Det gör jag nu

De senaste veckorna, sedan 'drömmen' har jag återigen byggt upp personlighetsfasaden, det jag visar för andra. Den glada, irriterande, oro befriade E. Men, det finns alltid något som kan bräcka en mur byggd av både människa och natur.
I mitt fall var det tydligen alkohol.
Fasaden jag spenderade veckor på att konsturera försvann med hjälp av diverse jästa kemikalier i en salig blanding.
I början gav de så klart glädje, men efter ett tag, när deras effekt avtog, så kom 'jag' fram.
Jag blev på ett sätt depperimerad, men jag kunde inte vara ledsen, för varje försök till sorg slutade i skratt. Detta är inte direkt ett bra tecken. Varje försök till glädje kändes, som en gest till en nära vän som just berättat det dåligt skämt. Men, det som oroar mig nästan mer är att jag kände inget fysiskt, kyla eller värme kändes inte. Jag slog min knäskåll i ett metalräcka under kollektivfärden, trots att jag visste att det gjorde ont, kände jag det inte.
Är detta bara alkohol eller något annat? Vem vet...tiden möjligtvis.
Jag får enbart hoppas på att det finns en lösning i detta dilemma, om inte, vad gör jag då?

Den digitala dagboken, jag vägrar kalla den vid 'namnet', håller mig vid mina sinnes fulla bruk, för stunden åt minstonde. Dessa texter är som en avancerad form av självkonversation, känns en anning bättre, men fortfarande inte bra. Jag kan inte ens skriva det 'totala' sanningen här, även om det inte finns någon för respektiva tillfälle, så kan jag bara inte. Säkerligen kan jag prata med andra, men om jag inte ens litar på migsjälv, kan jag då lita på andra?

Ja, jag börjar bli lite morbid. Och nej, jag ska inte ta fram nån kajal.

Even beasts know when to give up, yet humans never cease to fight...peculiar isn't it?

Att vakna upp innan solen brukade jag klassa som bedrövligt för några år sedan, antar att alla rötter inte är uppdragna än...

Men ni undrar säkert över inläggstiteln, låt mig då få konstruera ett litet stycke som får mina livshändelser att verka mer fascinerande.

Hela dagen var helt enkelt udda i sig. Det börjar med ett utvecklingsamtal, där jag får, enligt mig, relativt apatiska resultat av. I detta stadie var jag, energisk.
Sedan började lektionerna, fortfarande energisk som en asiatisk MIT student.
Sedan kom lunchen. Där blev jag glad, dock tröttare.
Denna lycka höll sig i i ca 20-30 minuter. Sedan började rastlösheten. Den höll i sig ungefär lika länge.
Sen, grädden på moset, blev jag fullkomligt blaserad, inget spelade nån större roll. När jag egentligen borde ha lyssnat på diverse rollspel från A Streetcar Named Desire, satt jag och funderade på vad jag har att sträva mot, vad min talanger är (Eller bristen på dem), att solen börjar gå ned (Ja, bokstavligen) och hur mycket jag skulle dödat för att få åka tillbaka till mitt eget lilla näste, och gissa vad? Plugga, plugga biologi, matte och historia. Det absurda med detta är ju självklart att det inte är någon direkt dead-line på någon av dessa ämnerna just nu.

Nåväl, nu är jag mer, lugn och sansad, lika bra att sätta mig ner och försöka forcera in två-tre böcker i mitt kranie.

For all my homies

Note: Fortfarande bara en person jag känner som ställt frågan: ''Har du någon 'blogg'?''. Hehe, mystiken tillfreställer mig

Jag
Hatar
Matte

Det är som om det är en obeskrivlig kraft som inte vill att jag skall kunna bli minsta lilla bättre på matte. Jag satt i 40 minuter idag...på TVÅ uppgifter! Vi skall hinna ungefär 7 punkter på en timme, varav de innehåller ca 3-6 uppgifter!!
Alla andra ämnen kan jag klara gallant, men matte...varför?

Jag är så arg på min egen oförmåga...känner mig dummare ju längre tid jag spenderar med matteboken...varför? Jo, jag blir ju aldrig bättre!
Allt skolarbete har jag förbättrat med ca 100% sen början av gymnasiet, men matten...den kvarstår

Fan...får väl göra så här då: en vecka i mitt liv skall gå ut ENBART på att göra matte...INGET annat! Eller, helt enkelt plugga matte som satan

MANIFEST DESTINY! AVANTI!

Edit: Errr...ja...fick hjälp av sofie...hon löste problemet över MSN...utan miniräknare...och ja...ska jag känna mig ännu dummare nu?

Ha
Haha
Hahahaha
Jag tror jag håller på att bli galen
Jag skrattar ur deppression
Jag gråter ur glädje

Helvete...det där lät som en dikt!

Men gah, jag håller på att bli galen. De som läste min förra inlägg om ''drömmen'' vet att det är som en ''Emotional Blender'', så den här gången blev det: hysteri! Ja, varje gång jag är nere eller ledsen (Har dock itne hänt så ofta den här veckan) börjar jag skratta...okontrollerat...och, på ett väldigt skrämmande vis.

Men strunt i det.
Jag måste göra argument tills biologirollspelet imorgon. Jag är stamcellsforskare. Wish me luck.

För övrigt så är rubriken från The Darkness (Mike Patton, JAG VILL HA HANS RÖST!)

Men, jag har fortfarande inte fått ur mig allt det kreativa...inte haft tid...helgen gick åt till att återhämta mig. Och jag har inte motionerat på två veckor...helvete heller, jag ska aldrig, ALDRIG gå tillbaka till de 'lata, tjocka' dagarna, den här veckan blir det gym.

Dagens Citat

Min bror : ''Jag förstår fan inte hur du kan plugga så mycket''

Jag: ''Så mycket pluggar jag inte, jag råkar bara ha prov imorgon''

Min bror: ''Jag fattar fan inte vad du får ut av det där''

Jag: ''Hmmm, kunskap skulle jag tro?''

Min bror: ''Men vissa saker är ju så jävla onödiga att kunna''

Jag: ''Som vadå?''

Min bror: ''Typ religion''

Jag: ''Jag läser inte religion''

Min bror: ''A men typ, historia då.

Jag: ''Hur är det onödigt?''

Min bror: ''Det som har hänt har ju hänt, bara att glömma den skiten och jobba på framtiden''


Jag: ''...''


Som sagt, min bror är inte det vassaste svärdet i smedjan

Ah.
Tid.
Jag behöver, jag vill ha mer tid.

Men icke då. Jag vill få ur mig så mycket kreativt just nu. Hela dagen satt jag och tänkte på att jag vill teckna, jag vill måla, jag vill skriva en bok, jag vill träna (Inte kreativt, men jag vill 'skapa' en 'bättre' kropp), och så vidare...och så vidare. Jag testade att rita en lätt bild av ett ansikte, misslyckades totalt, sedan en hand, samma resultat.
Men jag har inte tid för att 'förbättra' mig, jag måste studera Italien under Mussolini...
Kanske böckerna har sugit åt sig mina lätt utvecklade talanger?

Men nej, jag ångrar aldrig IB, men...en paus hade varit trevligt...en lång sådan

Ok, idag hade ju i alla fall inte lika hög feber, istället har jag börjat nysa ca varannan sekund. Whoopdidoo.

Hursomhelst var jag i en lång diskussion med Si, ämnet; ''Vad i helvete händer efter man dör?'' Vi kom inte riktigt fram till något, mest bara jag som inte ville att Si skulle bli apatiskt.
Men detta ämne är något som jag tror vi alla inte kan släppa, oavsett hur mycket vi kan ignorera det.

Men, man bör försöka sträva efter att lita på sigsjälv, sträva mot förbättring medans man är nöjd.

*suck*
Ja, hur länge sen var det jag skrev nåt? Kan inte ens komma ihåg nör jag sist var inne på min 'blogg'

I alla fall skall jag försöka vara mer aktiv nu, men vi får se hur det blir med den saken.

Hursomhelst, i natt inträffade 'drömmen'. Denna dröm är en dröm som har upprepat sig många gånger i mitt liv, under de ca senaste 2-3 åren. Konsekvensen av drömmen är att jag först känner mig fullständigt apatisk, sedan känner jag en form av känsla och då fastnar jag vi den i allt från en dag till några veckor. Förra gången var det nån form av lycka, eller befrielse från oro. Den här gången, ja, jag har som nån form av hysteri, medans jag samtidigt känner mig stressad eller ängslig.
Jag gillade den förra gången bättre.
Drömmen kan beskrivas så här:
Jag står i hörnet inuti en industri byggnad, i taket. Under mig vandrar sillueter omkring. Jag känner ett sorts lugn.
Sedan är det som om jag är fastspänd (på mage) i marken i ett totalt mörker. Framför mig går en vitklädd 'kvinna' med huvudet vridet åt mig, kroppen från mig och händerna mot mig. Hon går länger och längre bort.

Så för att summera: Jag är lite galen kanske? =P

Fast denna gången kan det ha berott på att jag vaknade med 38 graders feber och att dagen innan bestod av mycket förtarande av alkoholhaltiga drycker.

'Fin

Inte skrivit på ett tag nu, beror mest på min egen lathet, ingen idé att ljuga inte.

Men i alla fall, jag har inte varit så här arg som jag var just denna kväll på länge. Varför? Jo, ett matteproblem!
Skulle räkna ut lutningen ur en tabel med funktioner, lätt, visst, men hur tror du man reagerar när man är fast på en enda liten uppgift i en TIMME!? Som det skulle ta en 'normal' person max 5 minuter att lösa?
Ilskan utrbröt på grund av det kända fenomenet; människor HATAR att vara okunniga.
Just precis så var det i det här fallet, jag skrek både ur min mun och mitt huvud, jag blev mer och mer djurliknande, soffan jag satt på kunde nog jämnföras med en klösbräda.
Till slut gav jag mig, hoppade över den uppgiften, och sparar den tills imorgon, så jag kan fråga någon om hjälp/visa min okunnighet. Ganska tragiskt att jag blir arg över något sådant. För att bli av med ilskan 'mediterade' jag, eller hur man nu vill uttrycka det, brukar göra det när jag behöver fatta jobbiga beslut snabbt, funkar perfect måste jag säga.
Men, ''asså'', vad jag hatar matte...

Är det inte trevligt när man, ansed som underlägsen, lyckas slå den absoluta eliten med enorm marginal?
Skrivet lite väl glorifierande, men om sanningen ska fram så är det lite så.
Hur som helst, jag fick idag en sjua i svenska föredraget, inte så mycket att skryta med. MEN, det som går att skryta med är sjuan i historia uppsatsen om WW1. Jag slog de tre eliterna; M, G och J, som anses vara lika stora nördar när det gäller historia som star wars kid när det gäller star wars. Ingen av dem kom upp till nivån sju, som är högsta betyg på IB skalan. Men jag lyckades klämma fram en sjua...trots att jag anses som en av de ''underlägsna''
Nu när jag skriver detta verkar det som om jag skryter, men nu när ni läst det, om jag skulle sagt annorlunda vet ni att jag ljuger.
Hursomhelst, alltid skönt ''when the little guy'' vinner.

Äntligen har jag fått liv i min dator igen! Efter nästan en månad så har internetuppkopplingen vaknat till liv igen. Rensade min pappas dator på spyware, då funkade min helt plötsligt!
Jubelations!

Villket leder mig till ämnet jag grubblat på i dag.
Tjursperma!
Tydligen så är det många som ''vet'' eller ''tror'' att vissa former av gelatin innehåller tjursperma. Mest känt för att finnas i lakritsdäck. I följd av detta är det ofattbart många som hela tiden säger: ''Usch! Gelatin! Skitäckligt!''
Vare sig gelatin är spermabaserat eller inte spelar ingen roll, för tänk efter lite, vad mer äter som är ''skitäckligt''
Ägg; obefruktade hönsfoster.
Pölsa; innehåller tjurpenis (Dock skulle jag aldrig få för mig att äta det pga smaken)
Mjölk; bröstmjölk från nötkreatur
Fil, yogurt, ost; Rutten bröstmjölk från nötkreatur
Gelatinfritt fruktgodis; diverse kemikalier, färgämnen och socker
Skinka; behöver man ens förklara?

Personligen äter jag inte direkt mycket av detta, DEFINITIVT inte pölsa. Men äter folk ägg? Ja, i mängder. Äter folk ägg? Ja, i mängder! Så ska var går gränsen?
Jag kan hålla med om att inte äta något som är hälsoskadligt, likaså kan jag hålla med veg-aner-etarianerna att inte äta kött (Dock gör jag det, don't judge me!). Fast om man tänker efter så äter vi människor vad som helst! Beror bara på var nånstans i världen man är.
Nej, nu får jag gå och ta mig en kopp torkade löv med varmt vatten. Cheers

Inte skrivit på länge, kan bero på att min dator, och dess nätverk har i stort sett totalhavererat.
Men pga obligationer som kallas läxor måste jag använda någon annans dator, min pappas för övrigt.

Nyåret var väldigt trevligt, trots motgångar med 'drickat'. Vi gjorde stora mängder sushi som förätt, räkorna jag köpte var dock inte så populära, konstigt nog var även makin godare än lax sushin. Och som vanligt hade vi för mycket wasabi. Följt av en köttig huvudrätt och (mycket senare) dessert. Rolig kväll, jag fick en halsduk och ett spel, D fick en ananas....ja...en ananas.

Men lovet i sig känns bortslösat, hade alltför mycket som behövdes göras, och för lite som blev gjort. Mest var det läxorna som IB trälar får över sina 'lov', träning, kreativa saker (Inte bara för rekreation, obligatoriskt på IB linjen), julklappsletande och en hel mängd spel som behövdes spelas ut.
Enligt mig borde lovet vara 2 veckor längre, minst.

Nu sitter jag här i alla fall, två dagar kvar tills man är tillbaka i ''plugget''. Den trevliga överaskningen jag fick denna morgon var ju att jag blev sjuk, precis när jag måste ta itu med allt arbete (Jag arbetar på något mystiskt vis bättre under press). Får väl bita ihop, ta tjuren vid hornen etc och göra klart allt innan lovet är slut, vill säga om två dagar.

Återigen är det Julafton. Presenter och fettfylld mat slungas hit och dit.
En ganska bra högtid må jag säga.

Undrar varför jag ens skriver nåt, ärligt talat händer det ju inte så mycket på julafton, det är mat, presenter, släkt och...ja, vad mer?

Mina 'spoils of chirstmas' i år var en ipod, som inte går att fylla med musik eftersom nätverket är sönder, ett spel som inte går spela eftersom jag inte har nån TV och andra trevliga saker.
Nej, jag klagar inte, presenterna är högst uppskattade, spelet kan spelas imorgon, men lite synd när det gäller iPoden...men vad kan man göra?
Hela tjocka släkten samlas i vårt hus så här års också, kul eftersom man känner sig smartare i deras närhet (De verkligen prisade mig för att jag visste: vad Ödesspjutet var, hur stor risken för att mista synen vid ögontatuering är och något annat jag inte kommer ihåg). Fast, jo, trevligt med en stor släkt antar jag.
Aldrig förstått mig på varför detta kallas en kristen högtid heller, visst, en 'smart' person skulle komma med den fina jag-säger-saker-för-att-få-migsjälv-att-verka-smartare kommentaren: ''Men det är det ju inte, anledning A+Anledning B'' Men officielt är det ju det. Men det är inte så många nuförtiden som hyllar den kosmiska jude zombien Jesus längre. =P

Hoppas de som läser detta, få som de utan tvekan är, har en bra jul i alla fall. Visst, låter lite corny, men än sen? Får man inte vara trevlig?

Kan man tänka sig, jag skaffade mig en så kallad 'blogg', trots att jag aldrig riktigt sett det nyttiga i dem...men, jag behöver en plats jag kan förvara de tankar jag inte kan förmedla till varken andra eller migsjälv.
Dock, finns alltid ett dock, är dessa 'tankar' helt offentliga, så var är då meningen med att ha en dagbok där villken människa som helst med tillgång till en dator kan kolla igenom ens registrerade liv? Rätt motsägeslefullt må jag säga...

Så, för att göra det hela en smula mer interesant, har jag beslutat att vara 'anonym', relativt tolkat, tills någon jag personligen känner lyckas lista ut esset i minor arcanas myntsamlings identitet.


'Till next time

._.