AceOfCoins

För att summera situationen;
Jag är pank
Jag har allergiska reaktioner alldeles för tidigt
En konsekvens av detta är att jag skjuter upp saker, alldeles för mycket

Nåja, jag får väl bita ihop och ta tjuren vid hornen.
Usch vad ointressant detta inlägget blir...bleh!

Nej nu får jag ta och prata om något annat. Varför inte lägga upp en dröm? Blir kul att läsa när jag är senil och gammal.

Då kör vi; nattens dröm.
Jag var på vandringståg med hela min klass, i diverse skogar. Det var som en pilgrimsfärd i en förstörd värld, där vegetationen hade börjat ta över igen.
Efter flera dagars (Eller kanske minuters?) vandrig finner jag migsjälv på en sluttning mitt i ett slagfält. Dock påminer slagfältet mer om ett snöbollskrig, och de projektiler som avfyras är ljusstrålar. Om ni missuppfattade så slogs jag mot de som var i den nedre delen av kullen. Jag stod på en pelare som liknade ett brunslock gjord av rostigt järn. Överallt omkring mig var det gula och röda höstlöv som färgade hela omgivningen i en guldfärg.
Sedan har jag en svart lucka här.
Efter detta är min klass och migsjälv vid ett strandhus, där träaltanen har smälts samman med en pool. Om man tittade på marken fanns där en pool och om man tittade rakt fram fanns där träplankor.
Här minns jag en fest, där flaskor med (troligtvis) alkohol var vit-röda cylindrar och alla dansade. Deras ansikten och förger (hud och kläder) smältes samman.
Nästa ögonblick här jag en röst, kommer inte ihåg den exakta frasen, med det var något i stil med; Jag är, jag har eller jag vill. Precis efter att jag vänder mig om, kommer ett svart huvud farandes mot mig. Till min fasa (för att cittera G) blir huvudet mer och mer likt än insekt destå närmare den kommer. Här är drömmens coup de grâce (Inte precis det ord jag sökte, men det får duga), huvudet som nu liknar en skallbage sträcker ut en small, stenhård, skär tunga rakt mot mig, spetsar min mun och borrar sig rakt igenom min tunga. Efter det vaknar jag.

Now kids, wasn't that fun?

Nu har jag äntligen lyckats vara organiserad nog för att lyckas skrapa den några smulor från kakan som kallas 'fritid'.
Dock så var kakan alltför hård, så jag blev fullständigt utmattad av att skrapa bort dessa smulor ifrån den. I följd av detta så är jag kort sagt; väldigt trött. Jag har önskat mig fritid, fritid och åter fritid för att ägna mig åt diverse kreativa saker, men ack, nu när jag fått det...har jag knappt nog med energi för att vara bipedal (Är bipedal ett svensk ord mån tro?)

Den spirutuella pungsparken som moder natur har givit mig är små molekyler som tränger in i vissa kroppsöpningar och orsakar irratiation. Eller kort sagt; pollen.
Det fundersamma med detta är dock att jag brukar ha några som helst tecken på allergi vid den här tiden av året. Oftast kommer det som en tegelsten med AIDSbesmittade spikar på rakt i ansiktet vid midsommar...
So it goes

O vad roligt jag har åt migsjälv!
Första inlägget: "Jag säger att jag har en 'blog' när nån frågar"
5 månader, bara en har frågat. Huh...antar att jag inte ser/låter/lukat som en akademisk eller literär person i verkliga verkligheten. Nåväl, alla genier ska ju bli missbedömda. Får väl först börja jobba på att bli ett då.

Jaha...återigen skall jag klaga på tiden.
Jag hatar tid för att den inte ger mig tillräckligt mycket.
Men jag antar att jag bara kan klandra migsjälv.

Känns som jag börjar skrumpna ihop, inombords då.
Allt känns så liniärt. Beror nog på att de fåtal perioder jag har motivation att göra något jag verkligen vill, så slukas jag av obligationer...ja...vad kan en simpel människa göra?

Sen känner sig ju just den här humanen sig lite ensam. Vill dock ändå vara ifred. Ergo har 'vi' ett litet paradox på halsen igen.

O tänk att få vara galen.
Galen och en skicklig konstnär.
Återigen fylls denna individ av avundsjuka, min favoritsynd.
Det finns så mycket i skallen som vill ut, och manifestera sig i målningar, texter, ljud, skulpturer.
Tyvärr så ger avundsjukan mig tillräckligt med motivation.
Så jag är fast