Tread lightly, Mill

Jag är en anning frustrerad på de människor som inte insett att deras ben finns till för en anledning.
Två scenarion kom upp denna dag:
Ett, de långsamma och "breda" personerna i korridorerna. Stressa behövs inte, men vi tycks ha glömt effektivitet, hastighet och iaktagelseförmåga någonstans vid korsningen av lathet och blänkande objekt på marken.
Två, löpband. LÖP-BAND. Löpning på ett band. De är inte till för att gå på i trettio minuter.
Visst så kan det finnas folk som anser att löpbandet är roligare.
Visst kan det finnas folk som har problem med leder och måste gå.
Dock visar jag ändå långfinget åt er.
Åt helvete med er era långsamma jävlar.

Som en annan notis, jag har slösat bort cirkus 350 kronor på mat och fika sedan den här veckan började.
Lyx är ett farligt ting, kan lät fastna i "det".

Som sista ord: manin är kvar. Mitt humör hoppar som siamesiska tvillingar som är gravida och har mens samtidigt, fast det tar ca 1-2 dagar mellan nere och uppe, inget mellanting.

True?

Lulz

Hopp

Jävla skitsak

Skolans portal öppnas...en Shoggoth drar in mig

Händelser: Började skolan igen efter ett relativt dåligt lov. Kul att se "gänget" igen antar jag. Dock måste jag säga att maten, fisken, var vidrig, både för näsan och tungan.
Hur som helst, inget vidare specielt hände, förutom att mitt matteprojekt löstes; jag ska tydligen inte lösa den jobbigaste ekvationen jag sett, den är för svår?
Sedan hade jag en väldigt produktiv tid på gymmet, dock höll jag på att somna på toaletten. En annan punkt är att jag har tagit för många pinnar, måste sluta. Sedan, måste jag komma ihåg att kaffé är ett jävla påfund, vill ha min faders inställning och fysik istället; kaffé gör INGENTING för honom, han är alltid pigg.

Finns det då något jag kan säga för att få inlägget intressant? Tvivlar på det.
Kan väl nämna, alltför sent, att jag fick en keyboard av C och D i julklapp. Förhoppningsvis lär jag mig spela innan jag dör.
Hamnade i "zonen" en gång, då man är helt inne i en aktivitet. Aldrig insett hur härligt det var med ett instrument dock.

01/06-09

Har beslutat mig för att skriva ned mer händelser här på den virtuella dagboken, för att hjälpa mig komma ihåg det förflutna. Ska förhoppningsvis skriva fler inlägg också. Förbannar min livserfarenhet för att jag inte kan fotografera, bildbevis fungerar alltid bättre.
Ok, händelseförlopp: vaknade fyra timmar för sent (13.00). Efter detta avnjöt jag en välsmakande frukost bestående av gröt och en halvrutten banan. Efter ett par timmar av, ja, är inte säker, de försvann, hur som helst packade jag ner min dator och andra pluggsaker och åkte till Jönköpings innerstad. Väl inne träffade jag S, som jag tydligen störde mitt under hennes studerande och drog ned hennes produktivitet. Jag blev klar med allt jag skulle göra. Sedan besökte vi S2, som likaså satt och studerade. Sedan åkte vi iväg, jag hem, S och S2 till S. De var alltid kallt, ofantligt kallt.

Nu sitter jag framför TV och datorn och försöker göra mig av med bördor. Omgivningen är perfekt, jag måste fokusera på studerande, skrivandet samt ljudet från TV:n i bakgrunden, vilket hindrar mig från att tänka. För tillfället är allt bra.

Snart måste jag sova.

Generellt, jag bävar inför stunden jag måste sova. Varje natt vill jag sova länge, sömnen är det bästa delen av mina dagar nu. Dock är jag livrädd för de minuterna innan sömnen kommer, den tid på dygnet man tänker som mest. Det känns som första skoldagen, eller första sprutan i sitt liv, eller att ha blivit hotad av den största ungen i lågstadiet att han skall döda en under rasten. Kort sagt gör jag allt för att undvika de sista minuterna.
Sedan hatar jag även min simultanförmåga, jag vill inte tänka. Jag måste skriva, läsa, lyssna och ibland gå samtidigt för att hålla mig lugn.

RSS 2.0