This...nostalagic, feeling. Och långsamma lemmlar!
Måste säga, trots diverse motgångar samt oroligheter med vänner har jag på sista tiden varit: glad. Jag har en viss person att tacka.
Den känslan jag har nu, kan beskrivas som att det känns som jag kan klara av vad som helst, samt erövra vilket hinder som helst, men jag ser ingen mening med det, för jag är nöjd för tillfället. Jag känner mig helt återupplivad både mentalt och fysiskt, något jag inte gjort på länge. Jag har gått från solid till flytande, jag är i rörelse.
Tack, L (Hehe, L...)
Och nu till diverse händelser:
Måste säga att endast hava en lektion under en dag kan anses som relativt onödigt, men det fick i alla fall mig att göra något. Psykologin lyckades jag brotta ned efter mattematiklektionen, och halva matteproblemet är löst. Sedan var det möte med vår skolans fantastiskt aktiva nördförening (Även känd som Tvspelsföreningen), som var, en aning tunn. Här slog tröttheten till, liknande matkoma, fast utan mat. Dock hade jag ju L i närheten och fick även ett besök av L2, vilket muntrade upp mig.
Efter en timme av slöande var det en mysig bussfärd till gymmet, och här kommer det som kan vara värt för en blogg: KRITIK!
Vad är det med människor som är extremt långsamma? Jag menar inte att vi bör stressa, oh nej, men att vandra i samma takt som en spetälskbesmittad humla utan vingar är inte den direkta farten som kan räknas som effektiv. Exempelvis; idag var jag tvungen att gå snabbt, för att hinna med att äta, och blockeras jag då inte av en skara tonåringar med mobiler, tuggandes på sina tuggummin likt lamor. Jag, med en packning värdig en Sherpa, var tvungen att pressa mig igenom denna extremt slöa massa. Bakom hörlurarnas dån hörde jag "Meh vafan gör duuu? Äru kaggi elleeeeh? Je ska sl...". Inget ont om andra kulturer, men att medvetet slakta att språk för att behålla sin image är inte ok.
Hur som helst, till er alla som A) är långsamma i korridorer och smala vägar B) inte kan vara smidiga nog att undvika fotgängartraffik: ni har ben, använd dem!
Jag struntar i om någon kritiserar detta och säger att jag klankar ned på andra, att man inte skall springa/stressa, att vissa har sjukdomar och så vidare, gå snabbare! Jag har för i helvete ledbesvär över hela kroppen och jag går ifrån människor som har ca en halv meter längre ben än mig!
Jag kommer bli en bitter gammal man...heh
Den känslan jag har nu, kan beskrivas som att det känns som jag kan klara av vad som helst, samt erövra vilket hinder som helst, men jag ser ingen mening med det, för jag är nöjd för tillfället. Jag känner mig helt återupplivad både mentalt och fysiskt, något jag inte gjort på länge. Jag har gått från solid till flytande, jag är i rörelse.
Tack, L (Hehe, L...)
Och nu till diverse händelser:
Måste säga att endast hava en lektion under en dag kan anses som relativt onödigt, men det fick i alla fall mig att göra något. Psykologin lyckades jag brotta ned efter mattematiklektionen, och halva matteproblemet är löst. Sedan var det möte med vår skolans fantastiskt aktiva nördförening (Även känd som Tvspelsföreningen), som var, en aning tunn. Här slog tröttheten till, liknande matkoma, fast utan mat. Dock hade jag ju L i närheten och fick även ett besök av L2, vilket muntrade upp mig.
Efter en timme av slöande var det en mysig bussfärd till gymmet, och här kommer det som kan vara värt för en blogg: KRITIK!
Vad är det med människor som är extremt långsamma? Jag menar inte att vi bör stressa, oh nej, men att vandra i samma takt som en spetälskbesmittad humla utan vingar är inte den direkta farten som kan räknas som effektiv. Exempelvis; idag var jag tvungen att gå snabbt, för att hinna med att äta, och blockeras jag då inte av en skara tonåringar med mobiler, tuggandes på sina tuggummin likt lamor. Jag, med en packning värdig en Sherpa, var tvungen att pressa mig igenom denna extremt slöa massa. Bakom hörlurarnas dån hörde jag "Meh vafan gör duuu? Äru kaggi elleeeeh? Je ska sl...". Inget ont om andra kulturer, men att medvetet slakta att språk för att behålla sin image är inte ok.
Hur som helst, till er alla som A) är långsamma i korridorer och smala vägar B) inte kan vara smidiga nog att undvika fotgängartraffik: ni har ben, använd dem!
Jag struntar i om någon kritiserar detta och säger att jag klankar ned på andra, att man inte skall springa/stressa, att vissa har sjukdomar och så vidare, gå snabbare! Jag har för i helvete ledbesvär över hela kroppen och jag går ifrån människor som har ca en halv meter längre ben än mig!
Jag kommer bli en bitter gammal man...heh
Kommentarer
Postat av: sofia
Men farfar, du är inte fet!
Jag brukar också irritera mig på människor som går långsamt. När jag går med folk så hamnar jag oftast längst fram. Det inkluderar när jag går med dig...
Postat av: Anonym
Ne men ja e gammal o otränad!
Jag misstänker att människan har glömt bort fördelen med att ha ben
Trackback
